Till min klingkling

Från första stund jag visste att du skulle komma fylldes mitt liv med mening. Du blev mitt liv. Det går inte med ord förklara kärleken till dig eller vad du betytt för mig under den här alltför korta tid jag fått äran att vara din mamma.

Du var min solstråle, meningen med mitt liv och du var min – fastän du var din alldeles egen.

Jag har varit så stolt över dig! Du är mitt livs prestation och nu har du tagits från mig…

Hur ska livet bli nu? Hur ska jag kunna gå vidare utan dig, min klingkling? Det tomrum som du lämnat efter dig kan inget fylla. Du fattas mig och jag försöker finna tröst i en treårings kloka ord: ”Alexander är inte död… Det är bara den riktiga.”

Ja, den riktiga, underbara Alexander är borta nu. Du har lämnat mig ensam kvar här i livet enbart med alla de underbara minnena du skänkt mig som tröst.

Du var allt en mamma kan önska sig att få och du kommer alltid att vara min lilla klingkling.

Mamma